Tandlossning / Parodontit - vad är det och hur uppstår det?

Tandlossning (Parodontit) - vad är det och hur uppstår det?

Parodontit, även kallad tandlossning, uppstår när tandens fäste i käkbenet förloras och tanden blir lös. Detta händer på grund av bakterier i placket som får stanna ostört på tänderna under längre tid och etableras. Plack mineraliseras av saliv, bildar tandsten och attraherar fler bakterier som irriterar tandens fäste, vilket gör att processen försämras med tiden.

Men för att få en någorlunda förståelse för hur parodontit faktiskt fungerar kan vi djupdyka i de enskilda delarna av förloppet – från plack till tandlossning.

Bakterier som finns på tandytan, tandköttet och munslemhinnans ytor är oftast fakultativt aeroba bakterier, det vill säga bakterier som klarar sig med och utan syre. Bakterier som lever i tandköttsfickan är bakterier som klarar sig utan syre, så kallade anaeroba bakterier. Dessa anaeroba bakterier är starkt förknippade med tandlossning, tandköttsinflammation (gingivit) och även dålig andedräkt.

För att tandlossning ska ske behöver tandens stödjevävnad brytas ner. Stödjevävnaden består av tandköttet, käkbenet och det parodontala ligamentet, som består av kollagenfibrer som binder tanden till käkbenet.

Förloppet från plack till tandsten & gingivit (tandköttsinflammation) till parodontit

Plack är en hinna bestående av salivens beståndsdelar, bakterieflora och kolhydrater från födoämnen som uppstår på dina tänder dagligen. Plack kan mineraliseras och attrahera bakterier för att sedan bilda tandsten.

I tandsten finns bakterier som är inkapslade och inaktiva, men bakterier har oftast hög affinitet till varandra och därför dras nya bakterier lättare till tandsten. Med hjälp av tandstenens grova yta har bakterier mycket lätt att fästa sig. Därför växer tandstenen och mängden bakterier snabbt när tandstenen väl har fått fäste.

Tandsten delas in i salivsten och exsudatsten, vilket beskriver var tandstenen bildas. Om den bildas i munnen och inte i tandköttsfickan kallas den salivsten. Är den däremot i tandköttsfickan, där gingivalt exsudat mineraliserar placket, kallas den istället exsudatsten.

Det första tecknet på att man inte fått bort all tidigare plack genom den dagliga tandborstningen är att tandköttet kan bli irriterat, rött och svullet. Då kallar vi det för gingivit, eller tandköttsinflammation.

När tandköttsinflammationen får pågå under längre tid påverkas även närliggande vävnad, såsom det parodontala ligamentet och käkbenet, som börjar brytas ned. När parodontiet nu bryts ned och stödjevävnaden långsamt försvinner upplevs den påverkade tanden som lös. Tandköttet kan samtidigt dra sig tillbaka, vilket kan göra att tandroten exponeras.

När inflammationen är pågående blir tandköttsfickan också djupare och bakterier samt tandsten kan spridas längre ned i tandköttsfickan. Tandsten bildas längre ner på tandens rot och därför breder inflammationen ut sig längre och längre ner längs roten med tiden. Till slut finns det knappt någon stödjevävnad kvar för tanden och tanden kan i detta skede behöva tas bort eftersom den inte längre går att rädda.

Rökning påverkar parodontit (tandlossning)

Rökning påverkar både placket och bennedbrytningen. Studier har visat att rökare har 2,5–6 gånger högre risk att utveckla parodontit jämfört med icke-rökare.

Rökning drar ihop blodkärlen i tandköttet och därför minskar syretillförseln till bland annat tandköttsfickan. Tandköttet får därmed sämre blodcirkulation. Inflammationen kan därför döljas även om den finns, eftersom det blöder mindre när man röker.

Mängden fria syreradikaler ökar när man röker och får det pågå under längre tid. Dessa är mycket reaktiva molekyler som i högre halter kan orsaka oxidativ stress som skadar celler och vävnader samt ökad inflammation. Därför kan rökare få ett starkare inflammatoriskt svar i samband med parodontit.

Rökare har även sämre läkningsförmåga än icke-rökare. Nikotin påverkar celler, bland annat fibroblaster som hjälper till med läkning och återuppbyggnad av vävnad, negativt och gör läkningen långsammare.

Graviditet, gingivit, parodontit - Vad bör man tänka på?

Under graviditeten ökar nivåerna av hormonerna östrogen och progesteron. Progesteron är hormonet som bidrar till att upprätthålla graviditeten, men kan även ge ökad kärlproliferation och kärldilatation i slemhinnan, inklusive tandköttet.

Därför kan tandköttet bli mer svullet, vara mer lättblödande och reagera starkare på inflammation. De höga hormonnivåerna kan dessutom skapa en extra gynnsam miljö för parodontala bakterier. Liknande situationer kan även uppstå under puberteten och menstruationscykeln.

Noggrann munhygien är därför extra viktig under graviditet, amning, pubertet och menstruation på grund av de höga hormonnivåerna som kan leda till ökad risk för både gingivit och parodontit.

Om fästet påverkas så aggressivt, varför känns då inte detta?

Eftersom tandlossning oftast pågår långsamt och bennedbrytningen sker över lång tid kan symtomen gå under radarn. Till skillnad från tandvärk, där tandens pulpa blir inflammerad och kan orsaka tydlig smärta, ger parodontit inte alltid samma akuta smärtreaktion.

Är det genetiskt?

Ja, genetiska faktorer påverkar hur immunförsvaret reagerar på bakteriell irritation. Samtidigt är mycket miljöbetingat och kan påverkas av individens egna vanor och livsstil. Därför har miljöfaktorer stor betydelse när det kommer till utvecklingen av parodontit.

Hur blir man av med tandsten och förebygger parodontit?

Tandsten behöver tas bort professionellt, vilket utförs av antingen tandläkare eller tandhygienist. Behandlingen består av mekanisk rengöring med instrument för att avlägsna tandstenen och kan många gånger kompletteras med ultraljud för att skaka loss tandsten. Därefter kan tänderna poleras med polermedel med små fina korn för att avlägsna eventuella missfärgningar.

Ultraljud kan även bidra till att minska mängden av vissa bakterier i tandköttsfickan, vilket kan skapa bättre förutsättningar för en ny bakterieflora att etablera sig.

I vissa fall kan det krävas operation för att få bort svåråtkomlig tandsten i mycket djupa tandköttsfickor. I andra fall kan det krävas att vissa tänder tas bort om de inte går att rädda.

Efter att all tandsten har tagits bort är det ytterst viktigt att man själv följer upp med noggrann tandborstning och rengöring mellan tänderna dagligen. Ibland kan det även vara indicerat att stödbehandla med preparat som innehåller klorhexidinglukonat, exempelvis Hexident eller Corsodyl munskölj.